Det var bara ett sidospår till det jag egentligen tänkte ta upp. Jag läser nämligen också om två stycken som sparkats från Volvo och som nu vänder den här krisen till något positivt. De packar helt enkelt ihop sina liv och drar till Australien för att förverkliga sina drömmar. Living the dream. Fan vad häftigt tänker jag! Det behövs lite positiv spirit här i norden, lite jävlaranamma! "Hela livet handlar om inställning och vi har peppat varandra hela tiden. Det är bara att åka" säger tjejen. Beundransvärt! Andra (kanske även jag) hade letat reda på ett hål i marken som inte var fullt med tjäle, grävt med en spade inhandlad på Biltema så långt ned det bara gått och sen lagt sig ned i väntan på......ja i väntan på något annat. Det är lätt hänt det där, att man bara väntar på något hela tiden istället för att agera själv och förändra. Jag vill gärna tro att jag är en sådan person som tar tag i saker och förändrar. Till viss del är jag nog det, men det ska komma till en gräns när jag inte ser någon annan utväg utan handlar i panik och vips så blev det till det bättre. Solen kommer alltid upp till slut. Lite avis blir man ju ändå, jag menar de förändrar HELA sitt liv totalt! Snacka om uppfräsching eller nystart eller vad man ska kalla det. Nu har jag ju inga sådana önskningar direkt, jag har bara små mål som att åka till USA, känna vinden i håret längs Route 66 och se Shawn Mullins spela, vandra i Nya Zeelands skogar...ja uppleva saker helt enkelt och det är jag övertygad om att vi kommer göra Arne och jag. Men det är ju lite planering bakom och det är kanske det jag är lite avis på, att endast leva i nuet. Går det på riktigt förresten? Lite kanske, jag gör det små stunder i alla fall, men totalt rakt igeonom? Bra fråga.
Avslutar med något heeeemskt sött som både jag och Arne blev liite kära i:)

VILL HAAA VILL HAAAA VILL HAAA!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar