Måsten

Det här med att bli utmanad på bloggen........vem är det som har kommit på den idèn och vad är den bra för? På mailen blir man hotad med tusentals kedjebrev som jag bara mååååååste skicka vidare för gud vet vad som kommer hända annars. Jag är en riktig sucker på den fronten eller var i alla fall, jag har bättrat mig. Nuförtiden slänger jag nästan allt som luktar misstänkt kedjebrev eller dyligt. Jag slänger även, (nu kommer min inkorg att krympa till en femtedel haha men jag tar den risken), de flesta mail som har ett gem i ena kanten för den enda gången jag orkar läsa dem är om jag jobbar nätter och är i akut behov av att vakna till liv, allt som börjar med "SLÄNG INTE DETTA OBS OBS OOOOOBBSSS", allt som kommer från facebook, speeddate (varför jag nu i hela helvetet får mail DÄRIFRÅN??) och även de som kommer från Magnus Betnèr....jag är liiite skeptisk till om jag törs öppna dem då jag hörde för länge sen att mail som kom från honom inte alls egentligen var som man trodde utan att det var något slags virus inblandat. Jag skulle gärna tordas öppna dem för han är en av Sveriges skönaste snubbar meeeen av princip så vågar jag vägra ett litet tag till. Något jag däremot gärna plågar mig med är alla mail som kommer från Shawn Mullins.....jag älskar att läsa om alla hans förbannade spelningar IN DÄ JUNAJTED STÄJTS som jag aldrig kan gå på. Bring it on to Europe hur svårt ska det va pojk?? Om ni som läser detta känner stor sympati med skribenten i fråga (MIG) och vill starta en insamling så att jag kan go west och förverkliga mitt livsöde är det fritt fram jag loooovar:)
Back to subject....det var det här med utmaningar på bloggen. Visst jag fattar grejen att det kan vara kul att läsa och ibland utföra (den där med bilden igår var ju inte tokig) men varför måste det finnas måsten överallt? Eller är det bara jag som tror att om jag inte gör det jag blir tillsagd att göra så kommer någon att skicka gerillan på mig? Det kanske inte är så hemskt att säga NEJ nån gång emellanåt och bara VÄGRA? Idag gjorde jag det på gymet.....jag hade precis haffat bänkpressen och gjort den första repetitionen. Då kom det tre grabbar som stod och tooookstretchade VÄLDIGT nära där jag låg och bara visade med hela sina väsen att VI VILL HA DEN DÄR STÅNGEN TÖSABITEN. Först vägrade jag ens låtsas om dem, jag blundade haha men sen tänkte jag att vafan nu får det vara nog så jag satte mig upp och vilade lite. "Har du många kvar?" "Två". Då började de rulla fram sina megatungvikter runt mig meeeen jag hade is i magen och tog den tid jag behövde. 1-0 till mig! HA!
Det här med måsten är för övrigt något jag har väldigt svårt för. Jag kan få panik om jag ena dagen bestämt att jag ska träffa en kompis tex på en ledig dag nästkommande vecka. Jag VET att det kommer bli hur kul som helst men det är den där vetskapen om att jag måste vara på ett speciellt ställe vid en speciell tidpunkt som jag har svårt för. Jag är fan som ett barn! Vill kunna bestämma samma dag vad jag vill göra annars blir det svårt. Det är nog sviterna efter att jobba skift antar jag. Man är så mån om den tid man är ledig så det går lite till överstyr. De helger som jag är ledig vill jag ju umgås med Arne så då blir allt annat inställt såvida inte det är något som vi båda kan göra alltså. Men det är bara att bita ihop och sluta gnälla, jag HAR ju ett jobb och jag HAR ju en fritid.....vad mer kan man begära?!