I väntans tider

Sitter och väntar på att Linda med barn ska komma. Kände ett desperat sug efter UMGÄNGE här i veckan så jag sa till Arne att jag måste träffa folk, umgås, annars kommer jag att bli tokig. Jag tror även att jag håller på att bli smått galen. Vi har två telefoner hemma, en fast och en bärbar. Igår när jag pratade i den fasta så ringde det på den bärbara. Vi har ingen axe-funktion inkopplad ens så jag blev en smula förvånad. När jag sen kollade på telefon blinkade den där rutan "Du har ett missat samtal" (nä det står inte det men det är ett litet brev som blinkar) så jag klickade fram numret och det stod....FEM...en enkel sketen femma??! Is this a call från ovan? Eller är det ET som försöker nå fram, saknar han rampljuset, har han blivit trött på alla stjärnor i himlen, vill han lysa på egen hand igen? Efter den incidenten kunde jag inte heller se på TV:n, den bara slog av hela tiden eller så blev rutan svart fast allt såg ut som vanligt. Sen när jag gick in i musikrummet så tyckte jag att det var någon som stod bredvid mig........jag undrar om jag har fått en släng av lappsjukan? Eller har jag blivit pang bom spirituell och någon försöker kontakta mig? Vore ju en aningens mer realistisk om jag kunde säga att huset vi köpte är byggt på 1800 kallt och mannen i huset hängde sig efter att ha sett att han beräknat vinkeln på takstolarna fel, meeeeen nu är ju inte fallet så. Så jag sitter med kaffekoppen i ena handen och telefonen i den andra i väntans tider på att Linda ska ringa och befria mig från ensamheten!