Min eftermiddag

Lite bilder som visar vad jag sysslat med under dagen:

75% av familjer Norlander/Melander. Pappa Markus saknas, han är på Barnens hus och fyndar bland rean. Hade varit en kö på säkert 400 m...SHIT!



Såhär glad blir man när man ser mamma spexa:)



En bild som fångar ett ögonblick i mitt liv som inte händer sådär jätteofta :)



Förstår inte vad vi gör med barnen som hälsar på här men det slutar ofta på detta vis. Kan det bli sötare?

Nu är jag återställd, min sociala flora har stabiliserats i kvadrat gånger roten ur 5 miljarder. Har inte sett några spöken på hela dagen, telefonen har ringt på ett normalt sätt och tv:n...ja den ändrar ljudet som den vill men det är småsaker man får leva med. Har haft en av många bra dagar idag. Så sjukt kul när någon kommer och hälsar på och man inte har tvingats inboka det ljusår i förväg! Sms:ade Linda igårmorse och vips idag infann sig hon och halva kavalleriet här. Det är så skönt med människor som man kan bara vara med, inga måsten, inga ursäkter om att "hej kommer ni vad skoj men förlåt för att det inte är klanderfritt städat här vi skäms som när hundar bajsar och man tittar på men nejnej stig in vi tycker att det är fantastiskt kul ändå, låt inte barnen ligga på golvet bara de kan få salmonella eller vad som helst ja vi har ju trots allt vistats i Sverige och fågelsjukan ni vet ojoj inte att leka med vi ska bara försöka stänga dörren till våra prestationsångestladdade hjärnor så ska vi nog ha skoj sen alltså verkligen jättekul att ni kom". Varför ska det vara så SVÅRT att bara SLÄPPA på det där fanatiska kontrollbehovet att alltid vara så förbannat perfekt? Jag menar, om jag åker och hälsar på någon, inte ställer jag mig och synar alla hörn för att LETA smuts och dylikt? Det är ju en absurd tanke men likt förbannat kommer man med de där ursäkterna att man inte har städat, inget att bjuda på förutom halvtaskigt kaffe i en visserligen ren mugg men.....Jag ska slå mig själv sönder och samman om jag fortsätter att tänka på det där sättet så om ni ser mig med en blåtira ska ni veta att jag orsakat det själv!

I vilket fall så var det en jättemysig dag. Jag har lekt lite familjeliv med ett barn på höften, mat på spisen, disk överallt, bajsblöjor i soporna och en alldeles underbar riktig mamma som har koll så jag bara kan låtsas :) Nu är Arne på ingång, han har också fått en liten dos av det sociala, han har nämligen hälsat på Tomas, en av hans gamla bundsförvanter. Så nu ska vi för första gången på en massa dagar lyckas med konststycket att umgås bara vi in real life utan att behöva ses genom telefonluren. Nice!