"Har du varit lycklig någon gång?"

Min dag idag blev inte riktigt som det var tänkt. Efter fyra dagar med strålande sol och kanontemperaturer såg jag fram emot att vakna vid tolvtiden och ta en långpromenad på sjön i det vackra vädret. ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ! Så blev inte fallet. En promenad visserligen men i lagom gråsagg, snålblåst och med SJUKT irriterande skavsår på BÅDA hälarna! Tänkte först ut och springa men bedömde att det var lite för kallt för det. Nu såhär i efterhand skulle jag valt det alternativet, dels går det snabbare dels hade jag sluppit skavsåren. Meeen det var iaf skönt att komma hem, ta sig en kopp te och macka och bädda ned sig i soffan tittandes på "House". Det är för jävligt, hur många kvinnor i den åldern finns det som ser sådär bra ut?? Är det bara för att jag själv är tjej och är mer kritisk mot mitt eget släkte eller är det helt enkelt så att det endast beror på att jag inte är lesbisk och därav finner män snyggare? Självklart finns det undantag, Maud Adams, Laila Bagge...okej hon kanske inte är så gammal men poängen är att jag kan räkna upp ett antal fler män än kvinnor över 40 som lätt kan slå ut en 20-åring. Har en stark känsla av att Arne kommer bli en såndär hottie on the block som granntanterna suktar efter, ja alltså det ÄR han ju NU och har alltid varit, men jag menar FÖR ALLTID..han kommer vara skonad från sådant som ölmage, gubbattityden och ålderns negativa sidor. Själv är jag tveksam, jag kommer nog börja förfalla efter 30....får väl kompensera det med att dricka mer vin så jag KÄNNER mig snygg då haha!

Igår var det Beck på TV. Han ställde en fråga till grannen, "stänkarmannen", som jag sedan började tänka på. "Har du varit lycklig någon gång?" var frågan. Vilken jävligt BRA fråga! Och viktig dessutom. Hur många gånger i veckan, månaden, året frågar vi oss själva det? Själv är det inget jag konsekvent tänker på men om jag skulle ta mig en funderare så vore svaret inte långt borta. JA! Jag kan enkelt och utan att ljuga säga att ja det är jag banne mig! Tror dock inte att det är lika enkelt för alla, tror snarare att merparten av människosläktet lutar mer åt det andra hållet. Tyvärr. Titta bara i gårdagens tidning, där står det om att kuratorerna på skolorna ska dras in. Besparingar. Barnen rasar. När jag gick i skolan hade jag inte ens en susning om vem som var kurator, fanns det ens en tro? Poängen här är att jag aldrig ens har behövt fundera i de banorna, jag har varit lyckligt skonad från allt svart och tungt som så många verkar bära runt på dagligen.
Sen är ju också "att vara lycklig" ett stort begrepp, det kan skilja så otroligt mycket från individ till individ. För mig är det både stora och små saker. Jag är rätt duktig på att hetsa upp mig, tänka "varför händer detta alltid miiiiig"...såna skitsaker som att det alltid ska komma en gående över varje övergångsställ när man kör bil eller att det "alltid" är rött i alla korsningar för JUST MIG osv...Men jag är lika duktig på att se de små sakerna i livet. Kan bli helt knostrigt glad av att kliva upp en morgon, dricka kaffe vid köksbordet och se snön gnistra i solen, att få komma hem till Kälen och bara uppleva byn eller att stå ute i mörkret, titta upp så månen och stjärnorna och undra vem mer som tittar just nu. Det är saker som får det att hisna i magen på mig.Så....vad gör ER lyckliga?