Badkruka? No way!

Hemma i Kälen där kropp och själ får lite vila med hjälp av sol och bad. Lite kaffe på brors altan innan jag tänker testa deras roddmaskin. På återseende :)

Only a klick away

Det är otroligt vad bilder kan göra med en. De kan göra så att man blir glad, tankfull, ledsen, upprymd, ja man KÄNNER saker alltså när man ser bilder som man kan relatera till. Man kan rentav känna känslan man hade just där och då ifall det är en bild man själv varit med och skapat.
Ibland gör bilder ont. Som idag. Idag såg jag en bild som påminde mig om någonting oerhört fint som jag har förlorat. Då kommer en hel del olika känslor fram. Livet är nyckfullt och jag är egentligen inte sentimental, självplågande är kanske ordet vi söker. Om det bara vore som ett plåster. Man vet att det gör jävligt ont när man rycker bort det men den känslan försvinner relativt snabbt. Livet är lite jävligare på det sättet.

Facebook är ibland som ett jävla jättebandage som man försöker vira och vira av, varv på varv, för att bli av med men det försvinner aldrig Ibland går det inte att välja vad man vill utsätta sig själv för. Man loggar in och KABAM så hamnar allt rakt in da face, utan att man har bett om det. Ändå går det inte att låta bli. Det är alldeles för lättillgängligt, att hålla koll på håll, fast man egentligen inte ska, borde eller får. Nästan lite lustigt, Facebook är för evigt men delar av mitt konto är övertrasserat, dock ännu inte blockat.

What else ska jag spela över i melankoliskt mummel tro?
Ingenting egentligen.Eller jo, Ådi har bestämt sig för att jävlas lagom till semestern då jag behöver bilen ruskigt mycket. Gashäng som heter duga så idag när jag och Camilla rattade hem från Birsta fick jag nästan ta svängarna på två hjul. Okej, jag KUNDE bromsa så så farligt var det inte! Men vem vet, imorgon kanske jag inte kan bromsa heller så stabilt är inget ord jag tänker använda i samband med Ådi just nu! Ja jag vet, jag ska ska skaaa köpa mig en annan bil. Bara inte just nu.

Imorgon är tanken som sådan att jag ska dra och ljuga om livet med Anna-Karin från mitt jobb. Det är en människa jag beundrar i 120 knyck ska ni veta! Har ni någonsin träffat en människa som ni tänker "Herregud den här bruden/grabben har verkligen inga sorger i livet!" PRECIS så är det när man ser henne! Hon har däremot en hel del skit att bära runt på, det är det som gör det så fantastiskt att hon ändå utstrålar positivitet så det bländar. Det är imponerande om nåt det!!
Efter det blir det förmodligen Kälens vidder som hägrar. Time for healing!

Don´t you worry ´bout a thing

Jag fattar att ni är fundersamma, oroliga och jävligt brydd över mina tongångar här på bloggen den sista tiden. Det har märkts via vissas goa sms men även av andras tystnad. Jag förebrår er inte utan förstår er, absolut! Det har hänt mycket inombords den senaste tiden, men saker och ting börjar klarna även fast processen är jävligt smärtsam och inget jag rekommenderar någon!

Jag har alltid smugit lite i buskaget när det står "konflikter" som dagens aktivitet. Jag vilar gärna i vassen och låter saker och ting ha sin gilla gång tills vattnet har slutat krusa sig och det blir kav lugnt. Helt plötsligt står jag inför något som jag inte har en chans i helvete att ducka för. Harrison Fords jävla enorma klot som rullar efter är rena rama walk in the park for this girl right now. Hade gärna sett det scenariet istället, då hade jag ju i alla fall fattat slutet: Antingen hamnar jag under skiten och dör, eller så gör jag någon mirakulös MacGyver-manöver och räddar mig sjäv samt en mindre världsdel.

Nu måste jag försöka göra både och. Först hamna under skiten och dö lite för att sen rädda mig själv och den mindre världsdel jag kallar familj och vänner. När andra blir berörda över ett beslut man själv fattar, ja då är det genast lite mer komplicerat och inte ett dugg roligt. Man blir lite som "Bad Santa" och vem vill förstöra julen liksom?
Så här är jag nu, inkastad som en nysnuten sommarjobbare, och har ingen aning om hur jag ska bära mig åt. Snacka om att känna sig som Barack Obama, whether to push the button or not. Jag valde "push" och sen måste någon ätit upp bruksanvisningen!

Vill bara säga att det är ingen fara att ringa och undra vad fan det är som händer. Jag kanske inte har varit bäst i världen på att höra av mig från under den sten jag legat och ruvat, men jag lovar att bättra mig på den fronten! Jag ber om ursäkt, det har jag gjort till höger och vänster den senaste tiden så jag gör det väl här med.

Nu ska jag bege mig för lite kaffe och surr hos sweet Bällsta-people!

På en stig av nässlor

Har snart avklarat ett dubbelpass på jobbet, eftermiddag och natt. Snart väntar ett eftermiddagspass och efter det är det.....SEMESTER!! Fyra veckors ledighet. Fyra veckor som borde kännas underbara, ångestbefriande och bara jävligt sköna. Tyvärr är det inte så. Istället känns det som om jag är på flykt. På flykt ifrån livet, ansvaret och mig själv. Mig själv i synnerhet. Jag vet ingen som är så bra på att rymma ifrån sig själv som jag är.

Nu är det dock dags att sluta rymma. Inga fler intervallpass med tankar som löper kors och tvärs som en vansinnig människas tankar gör....Yeah right! Så jävla lätt att säga men nästintill omöjligt att göra. Varför är vissa saker så förbannat svåra att göra? Ge mig en annan utmaning istället! Jag hoppas gärna utför ett stup tretusen gånger om än att som nu, barfota kliva ned på en stig som är så full med nässlor och taggar, där jag inte har en aning om vart stigen kommer att ta mig än mindre i vilket skick jag kommer vara när jag vandrat klart.

Tycker jag liksom om att må dåligt?
Näää det är inte så jag känner mig själv. Jag vill gärna ha roligt, ta den lätta vägen och se världen genom mina solglasögon där glasen är lätt rosafärgade bara för att sätta en lite festlig touch på det hela. Men nu. Nu är det inte roligt. Jag ska absolut se det som min främsta uppgift till att det ska bli roligt igen. Roligt för alla inblandade. Hur jag ska bära mig åt är inget jag vet. Jag får väl prova, famla i mörkret, tills jag hittar rätt. Det enda jag vet är att jag måste framåt. Inte stanna, hela tiden framåt.

Träningen då. Den är i alla fall solid och pålitlig. Idag, eller igår blir det väl egentligen, gav jag, av inrådan från den eminente Peter, mig på ett rent mördarpass! Såg ut som följande:

400m löpning
29 st benböj med vikt (Man skulle visst ha 60 kg, Peter hade kört med 40 kg och jag fegade på med 20 kg)

Sju varv på tid!
Min tid blev 27.28 min, bra eller dåligt I do not know. Prova själva får ni se!!

Jag antar att mina ben kommer skrika av protest när jag ska kliva upp sen idag. Men det välkomnar jag på nåt sätt, på tiden att det gör ont någon annanstans.

Sov gott eller god morgon blir det väl för de flesta!

Onsdag kort och gott

Dagens crossfit-pass var inte att leka med!! Det var så varmt på gymmet att jag, när jag gjorde mina chins, nästan gled av stången med händerna. Hade ju varit jävligt snyggt att dra in framtänderna i spegelväggen framför! Hade ju ändå varit nåt som jag lätt skulle kunna råka ut för! Jag är inte bara osmidig i mitt sätt att uttrycka mig verbalt om man säger så haha!

Dagen har bjudit på en hel del skoj. Blev upplockad av jordens coolaste blivande mamma Bea, puh den där blev lång haha, och tillsammans med hennes barn drog vi på loppis. Loppis låter ju skitmysigt och det är det säkert också om man letar efter något specifikt. För mig blir det lite som att gå på rea på Birsta, alla grejer ligger i en enda stor gröt (som varken är kokt eller stekt haha) och jag ser bara en massa saker som jag omöjligt kan sätta in i ett annat sammanhang. Hittade iofs en spegel med tjock, fet guldram.....har letat en sådan länge men de har alltid varit så dyra. Vad kostade den här då undrar ni, tuuuusen spänn ällä? Nää...men FEMJÄVLATUSEN SPÄNN!!! God damn it, jag gav upp!! Vi tog en fika istället och åkte hem till Bea för husesyn och kaffe på altan. Bättre!

Imorgon blir det rätt tufft. Ska jobba dubbelpass på jobbet, eftermiddag och natt. Fattar inte riktigt hur jag ska orka hålla mig vaken! Är så vansinnigt trött nuförtiden, det har sina förklarliga skäl naturligtvis, och det spelar ingen roll hur länge jag sover så kan jag sova lika länge till. Idag hade jag kunnat somna stående kändes det som! Ingen trevlig känsla, att känna sig som i ett vacuum, men det är väl också en känsla förstås.

Good girl

Jag har försökt. Verkligen F.Ö.R.S.Ö.K.T vara alla till lags. Nu skyller jag inte detta på någon annan än mig själv. Jag har liksom målat upp en bild av hur jag tror att människor vill att jag ska vara och vad de förväntar sig av mig. Det har jag nog varit rätt upptagen med att göra hela mitt liv, så upptagen att jag har glömt bort hur jag egentligen är. Snopet så säg! Bite my own ass va!
Jag har försökt kompensera mitt sanna jag genom att tro att jag måste göra vissa saker och agera på ett visst sätt, helt jävla i onödan! Så nu måste jag lära mig, lära om helt enkelt. Det är lite knepigt men det måste gå!

Jag tror att det är dags nu. Faktiskt. Om jag själv inte vet vem jag är, hur ska då någon annan veta det?  För jävla trist att det måste bli på bekostnad av någonting annat dock. Kalla det trettioårskris eller vad fan ni vill, I don´t care. Kris är ett dåligt ord tycker jag. Eller, det är väl vad man gör det till. Av en kris kan det ju komma ut något fantastiskt bra! Folk reser till Tibet, hittar sig själva, skriver en bok och så rullar det på.
Jag väljer att kalla det utveckling. Det är ju ett populärt ord, allt ska ju utvecklas och invecklas för att sen värderas och utvecklas på nytt.

Återfödelse.
Det är lite så det känns. Just nu är jag...ja jag vet inte riktigt hur det känns men jag kan tänka mig att vägen ut ur livmodern inte är en snygg upplevelse så det kanske är där jag är just nu.
Ha lite tålamod med mig. Det är något jag själv saknar så det vore jättebra om ni kunde samla ihop lite till mig.

Träning, beachhäng och utebliven minigolfrunda som ersattes med fruktsallad och mysig promenad har dagen bestått av. Jag håller mig sysselsatt som ni kanske märker!
Imorgon blir det mer träning, loppis och jobb. Tåget rullar vidare!!

Flytta fokus

Tycker det börjar bli dags för det nu, att flytta fokus. Jag har inte klivit av berg-och-dalbanan, är inte ens i närheten, men jag är less på att printa nattsvarta rader nu. Jag vill istället fokusera på det fina i livet för en stund.
Egentligen har jag varit rätt oförskämd! Det finns så många underbara människor runt mig och jag bara mal på om de som väljer att inte vara det. Så nu lägger jag om och riktar mig till er som bör ta åt er!!

Idag har jag fått flera fina sms. Från folk som bryr sig, tycker om mig och som är uppriktigt oroade för mig, utan några som helst baktankar. Inget jag rycker på axlarna åt eller borstar av mig, icke! Jag läser och förundras, orden liksom rinner längs strupen som en fin whisky, värmande och len. VAD är det jag har gjort i mitt liv för att förtjäna er tid och era tankar?

Jag är vansinnigt bortskämd med umgänge. Behöver aldrig känna mig ensam såvida jag inte själv väljer det. Det är en lyx jag är väl medveten om, och kanske borde det oroa mig men varför egentligen? Det finns så mycket annat att oroa sig för och jag orkar inte göra det nu. Inte idag.

Idag har jag haft en bra dag. Har varit med min finaste Camilla och hennes trollungar :) GOTROLL!! Isabell fyllde fem år och det firades med McDonalds och bowling. Åååhh en mysig dag, precis vad jag behövde efter fyra nätters jobb!!
Imorgon blir det träning, nu får det vara nog med fusk!! Efter det kanske en dag på stranden, har lockat på solen genom att stå på tå och sträcka min enorma kroppshydda mot himlen.

Nu är klockan way past bedtime så jag pluggar ur och nattar in. Sweet dreams to all of you out there!

You don´t know what you´ve got ´til it´s gone....

....jo det visste jag faktiskt visst!
Jag hade en vän. Till alldeles nyss hade jag en av de finaste människor riktigt nära mitt hjärta, och
det visste jag om!!

Jag visste precis vad jag hade, det behövde jag inte förlora för att inse. Det jag däremot inte visste eller var förberedd på var den enorma sorg jag känner. Hela min kropp, min själ, min aura sörjer....rakt in genom märg och ben. Jag är liksom inte riktigt jag längre. Jo jag är jag men bara lite mindre. Du har tagit en pusselbit som var självklar, och nu kan jag inte se hur fan jag ska få pusslet färdigt!

Jag kan inte vara arg, eller jo det är jag men bara på mig själv. Det är min sämsta egenskap, att jag har svårt att se att andra gör fel, det är alltid mig själv jag hackar sönder i slutändan. Så du behöver inte vara orolig, jag ska inte vara sådär något mer. Jag ska inte vara nåt av det du vanligtvis är van. Det är inget jag själv väljer men när man förlorar något så förlorar man även en del av sig själv, stor eller liten.
Visst, mina ord kanske låter hårda men det är så jag funkar. Varje förlust gör att mitt inre dör en smula. Jag får svårare att känna, svårare att tro att något bra ska stanna längre än en sekund. Skaka av mig och gå vidare. Gå vidare. Jag saknar dig. Du har inte ens försvunnit för här inuti finns du fortfarande kvar, min hjärna har liksom inte den där Ctrl+alt+delete-funktionen även fast jag önskar att den hade just nu.

 Vi dansade livet en stund, lite längre än en kafferast men alldeles för kort för att jag skulle hunnit dricka upp.
Vårda min pusselbit är du snäll. Lämna inte tillbaka den för även om du har målat om den för evigt så är det ändå du där under.

Testar tekniken

Testar att blogga från mobilen. Gick ju bra förra veckan så kanske händer storheter på den här sidan också,who knows?!

Sätter mig ned och väntar

Läste mitt sommarhoroskop i en enormt pålitlig tidning, läs Aftonbladet, och där stod det att juli skulle vara fruktansvärd, full av konflikter och jävelskap men att augusti skulle bli lika bra som juli var dålig......... Om det är sant så har jag en grymt underbar augusti att se fram emot! Antar att det bara är att sätta mig ned och invänta då!

Jag har jättesvårt att skriva när jag är ledsen. Förbannad, glad, uppgiven eller vilken annan känsla som helst just bring it, men att vara ledsen.....Det blir alldeles för personligt på något vis och jag får svårt att formulera mig. Kanske har jag svårt att släppa in folk riktigt riktigt djupt, fast jag alltid trott det varit tvärtom. Jag släpper in folk men förbereder mig redan innan på att i nio fall av tio kommer de att försvinna förr eller senare, och allt går tillbaka till innan igen. Så kanske, indirekt och omedvetet, släpper jag inte in dem alls?

Men när jag nu blir ledsen av det, vad är det då i mig som blir ledset om jag inte egentligen kan känna något? Jag har många slag att vinna just nu, och det känns som att jag står där på slagfältet med det där långa smala träet och missar varenda boll fast jag innerst inne vet att jag egentligen borde ta det där breda, töntiga träet och bara göra mitt bästa.

Mitt bästa. Känns som ett jävla skämt! Det verkar ju inte direkt som att det går bra, vafan är det för fel på mig liksom? Jag känner mig som hela världens Yoko Ono så passa er som fortfarande hänger kvar, jag kommer förstöra er för evigt! Scared for life liksom!

Största problemet är att jag tar på mig allt! Snart har jag hittat ett sätt som gör att jag är skyldig till jordens undergång, svälten som härjar i världen, cancerns uppkomst....ja nu jävlar har jag gått igång rejält så vad mer ska vi kunna hitta på tro? När saker händer, människor försvinner och allt går snett, så riktar jag genast blicken inåt. Vad har jag gjort för fel nu? Hur blev det såhär, var det för att jag helt enkelt var jag och det var ju jävligt fel SOM VANLIGT?? Ja jag kanske kör med självömkan just nu, jag vet inte och det är tur att jag har folk som kan rätta mig när jag har fel, för själv klarar jag inte av det. Det heller!

Jag sitter här och skriver och tänker hela tiden att jag måste be om ursäkt att min blogg inte är full av ironi och sprudlande dansande ord just nu.......Jag tänker det, känner att det är fel men innerst inne kan jag inte övertyga mig själv.....

And the winner is.....

.....ja det är ju jag det! Om detta kan ni läsa HÄR! Skön motivering av juryn, den tackar jag ödmjukast för! Håller tummen att jag får fler liknande uppdrag, gärna snarast!

Har ni varit med om att ni är så lednsa att det gör ont att se något så vackert som en solnedgång, en molntuss mot en blå himmel eller en riktigt underbar sommardag, för ni vet att ni borde men kan inte glädjas åt det? Precis så känner jag just nu. Jag har ingen aning om när eller hur det ska släppa. Det enda jag vet är att detta är något jag måste gå igenom, trots att det känns som om jag hoppas att någon mötande kunde sträcka ut en hand och slita hjärtat ur kroppen på mig. Nej jag vet att det inte är där känslor sitter men utan hjärtat kan man inte leva och just nu är det riktigt jobbigt att göra det.

Jag kommer att komma tillbaka till samma jag igen, det lovar jag så var inte oroliga. Just gotta walk through hell to get to heaven, right?

Back at the crimescene

Jahapp då var man tillbaka på ursprungsplatsen igen, med ett hjärta som har sorg på ungefär 1000 olika sätt. Just nu orkar jag inte, jag har för den delen inte någon som helst lust heller, att försöka superlimma ihop det med ord på bloggen.

Gatufestveckan var helt fantastisk däremot, om vi nu ska sikta in oss på det positiva. Jag har haft en alldeles underbar minisemester med sol, bad, sköna människor och sjukt bra musikupplevelser. Sliten ända in i märgen, javisst, men ändå på ett bra sätt. Det var värt det helt enkelt! Hoppas ni har hängt med mig på partybloggen för jag tror inte att jag orkar lägga in bilderna här också.

Håll nu bara tummen att jag vinner tävlingen om bästa partybloggen, hur nu det ska kunna utses! Alla har ju olika upplevelser och synvinklar så.......Good luck jury.......fast jag tycker ju förstås att min är bäst haha!

Tränat har jag lyckats med idag också, än bättre att det var tillsammans med Fredrik. Var alldelels för länge sen nu så ÄNTLIGEN får jag väl säga!!
Passet såg ut som följande:

10 kettlebell swing
10 ringhäv
50 hopprepshopp
10 dips
20 utfallshopp

Fem varv på tid! Drygt nio minuter senare var vi RÄTT svettiga!! Ventilationen på gymmet verkar ta semester på obestämd tid när värmen slår till. Men det är väl bra att svettas?!

Nu är det bara att fokusera på nästa dag.
Over and out, det blir inte roligare än såhär idag.

Tillfällig flytt

Denna vecka kommer jag att husera på annan adress....bloggadress that is!
Spana in http://blogg.st.nu/malin/ för faaaaaaan!!!!

Här kommer jag att följa Gatufesten från mitt perspektiv, förhoppningsvis inte som en rännstensunge utan som den glada Gatufestprinsessa jag trots allt ändå är i hjärta och själ!

Nästa vecka är jag tillbaka på samma place as usual but for now.......

HÄNG MED MIG NUUU!!! Det kommer bli fler, tätare, mer ingående inlägg så keep the flow och watch out!

Äntligen....ÄNTLIGEN!!!

För JAG ska vara en av ST:s Partybloggare under bästa veckan på året, nämligen......GATUFESTEN I SUNDSVALL!!

Så nästa vecka vill jag att ni hänger med mig, live, på webben,bloggen eller vart fan ni vill as long as you´re in!!

Kommer att blogga på annan adress, inte denna alltså, men jag lovar att ni ska hitta mig snabbare än en iller på speed.

Tänker även anamma det beteendet vid närmare eftertanke. Det kommer bli sjukt roligt och jag lovar att inte göra er besvikna! Imorgon får jag veta mer så jag uppdaterar er så fort jag vet.

HÄNG MED VETJA!

If you have nothing to say

Then just shut the fuck up!
Jag blir så sjukt less på folk som ständigt kör med dubbelmoral. De som försöker vara någon jävla moralmorsa som viftar med pekpinnen så fort någon snubblar med tungan eller stavar fel på livets svarta tavla. GET OVER YOURSELF!!
ALLA ljuger och ALLA snackar skit! PRONTO! Sen finns det ju såklart olika grader av lögner och skitsnack och de som är av den riktigt elaka typen, de som folk väljer för att såra och förstöra, de som håller på på det viset borde få tungan kastrerad.

Jag är inget helgon. Jag kan trampa i klaveret och glida iväg på vågorna. Jag försöker dock akta mig för vem jag säger vad till och om vem. Saker som jag inte egentligen har en aning om utan bara "hört" i sjuttioelfte part tar jag oftast inte ens upp för jag vet hur det kan sluta. En grej som började som en snöboll har växt till en lavin och sen är karusellen igång. Okej jag ljuger! Jag kan visst fundera över något jag hört och sen luska vidare för att se huruvida det finns någon sanning i det hela. Då är det dock väldigt viktigt att slå fast att det man undrar över inte är något man sett eller hört personligen, utan något som slängts ut i förbigående. Nu är ju detta rent jävla skvaller och inte alls schysst på något sätt att dra upp bara för att stilla sin egen nyfikenhet men kom igen. De som inte gjort det nån gång har förmodligen ingen att prata med at all!

DÄREMOT!
Är jag sjujävla bra på att hålla käften när det behövs. Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, föra vidare något någon berättat för mig i förtroende, no matter what! Om jag har blivit utvald till att få den gåvan, att någon annan litar på mig till fullo, vårdar jag den gåvan ömt. Det är ett jävla sätt att utnyttja information för att på något sätt försätta sig själv i bättre dager. Det må låta jävligt helylle och blaha blaha i era öron men det är faktiskt sant.

Jaha, vad vill jag då ha ut av detta?
Inget speciellt egentligen. Jag blir bara så satans trött på folk som är riktiga soptunnor själva men som gärna vill vara...ja inte vet jag, en kompost? Bra liknelse, borde vinna pris haha!

Annars?
Visst har jag beställt bra väder denna vecka?
Drog av en riktig käftsmäll innan morgonkaffet idag, intervallpass i Sidsjöbacken med Fredrik :)
"Hur gör vi nu då?" undrade han.
"Tjaa vi springer 30 sek, vilar 30 sek osv" sa jag.
"Vilar? Äh!" Var Fredriks kommentar. Typ.
"Ja jag orkar fan inte nåt annat."

Glad i hågen spurtade vi loss. Efter första intervallen tänkte jag stanna och vila mina 30 sek men Fredrik pinnade på i gångtakt. Mjaaaha du! Bet ihop och hängde på. Efter andra intervallen var det ingen av oss som direkt hade någon önskan om att gå haha. Men nio intervaller senare var vi nöjda och glada, svettiga men glada.. SÅÅ SKOJ att Fredrik gillade det för det betyder mer mer meeer sällskap i backen åt mig och det tackar jag ödmjukast för :D

From Kälen....

...with love....

Vi brudar fick hård konkurrens av dessa HOT MAMAS!

Say hello to:

Stephanie, Gunvor och Doris :)

Jobbigt att vaxa bikinilinjen så här behövs en paus!

Tror jag ber till högre makter här....

Vilan gjorde susen, nu ska de ut på grönbete!

Såhär synkade var inte ens E-Types bakgrundsdansare!

Piff & Puff :)

Bror hade lite svårt att bestämma om han skulle med eller inte :)

Arne gör en sexig pose, det har han sett på tv hihi

Staffan och Daniel missade tyvärr brudarna men var glada ändå

Inte ens en sexy back.......

...kunde kamouflera DET HÄR misstaget haha!

Drar ett smygfoto hehe

Puff knäpper med stort fokus

Paparazzi??

I Kälen är EN whisky EN whisky.....no matter size!

Vackraste kortet på vackraste töserna!

Bror och jag dansar "Kamma ladyn" ;)

Här är.....ehh....uuuhh....aaoouuhh....tjaaaa ;)

Även det bästa förråd kan sina.....

"Gunnar, nu får jag inte ens SPELA E-TYPE för Arne!!!"

Nää dags att dra till Viskan va? I bästa formen!! :)

Detta, kära vänner, var min midsommardag i bilder. Jag har egentligen inget att tillägga mer än att jag bara älskar alla inblandade. Finns inga, och då menar jag INGA, som kan vara bättre att samla ihop när det vankas festligheter.

TACK TACK TACK och TACK IGEN för att ni finns!!

NI ÄR UNDERBARA!!!!!

Tonight´s the night

Idag är ingen vanlig dag för ikväll är det vårt partygängs daaaaaaag!
Jojo serru, ikväll får ni sy fast ett par extra ögon i nacken and watch your back för ikväll smyyyyyyyger vi inte......nej vi STORMAR FORTET, RYCKER UPP ER MED RÖTTERNA OCH FÖRSÄTTER JORDEN I EN HELT NY OMLOPPSBANA!!!!
Om ni inte tror mig så har ni aldrig varit med förr! Stay tuned ´cause this is a riktig nagelbitarscliffhanger!

Igår var det Midsommarafton för er som inte hängt med.
Firade den med att stiga upp 06:00 och bege mig till jobbet. Oftast när jag jobbar sista skiftet innan frivecka brukar jag fixa lite mysfaktor på jobbet. Försöka hinna träffa alla goa människor som jag inte kommer se på minst en vecka, samla ihop dem till tvåfikat och bara försöka insupa den där sköna känslan av att snart få vara ledig. Igår blev jag lite snuvad på den känslan då alla andra utom vårt skift var lediga. Men vad gjorde det liksom när jag fick åka hem och umgås med goa vänner som jag inte sett på way toooo long?!

Supertack alla ni underbara som var här igår!!!! Det gör vi om och om och om igen eller hur? :)

Kameran höll sig förvånansvärt borta. Lite medvetet då jag vet att många som var här inte alls tycker om att bli publicerade on the web så ni får stå ut tills imorgon, då kommer det en hel del crazy pics I promise!

Tjejen med framförhållning har inte ens hittat en outfit for the evening. Bra jobbat Malin, du har bara vetat om det här i uuuuuuungefär ett år haha! Klänningstvångetsom någon införde för några år sedan hänger sig kvar så det är väl bara att lägga fram alla femtioelva val jag har och börja prova.......Ööööhhhh.......jag kanske har, låt mig se.......FEM val!!! Oj herregud så slut jag är, slutast i hela landet haha!

Nepp. Bäst att försöka styra till det här nu. Ladda kameran och packa väskan oh yeeaaah!

All by myself

Jag tänkte på en sak när jag åkte hem från jobbet idag. "Undra hur livsmedelsbutikerna har öppet i helgen, kan det vara till åtta tro?" Sen tänkte jag vidare att fan vad det måste vara tråkigt att sitta på ett sånt ställe just en midsommarafton eller julafton eller liknanade. Jag menar, hur jävla många är det som besöker butiken?

De ensamma.
De ensamma kommer definitivt att göra ett stopp. Kanske inte just där men någonstans där det finns andra människor, frivilliga eller ej. De kanske vet att de de söker kontakt med inte alls egentligen vill sitta där bakom disken och prata med just dem, men just då spelar det ingen roll. Vad som helst är för dem bättre än att vara totalt ensam.

Jag har aldrig någonsin behövt känna mig ensam. Det är både en underbar men även lite farlig känsla för ibland känner jag att jag tar saker och ting för givet. Jag kan alltid välja att vara ensam, det gör jag ofta och gärna eftersom jag trivs med att vara själv, men då är det ju självvalt och inte alls synd om mig. Det finns alltid någon jag kan ringa för att be om hjälp, prata med eller bara sitta och göra absolut ingenting med. Jag har som en alldeles fantastisk och originell leksakslåda full med människor i olika färger och former som finns där för mig på sina alldeles speciella sätt. Jag kan när som helst vända upp och ned på min låda och skaka ut den ena mest underbara efter den andra, och jag väljer och vrakar som ett bortskämt barn.

Hjärnan är en riktigt överlevare. Den håller en vid liv till varje pris och hittar hela tiden nya vägar för att hjälpa en komma vidare. Som det här med att vara ensam. Jag skulle ju aldrig komma på tanken att åka till närmaste dygnet-runt-öppna Statoilmack eller ringa 118118 bara för att någon ska svara och bekräfta att "Nej hela mänskligheten har inte utrotats, vi finns i allra högsta grad. Det är bara det att vi inte finns där för just dig".
Men det gör en som är ensam. För att överleva.

Tungt inlägg och tunga tankar. Jag känner mig inte så tungsint själv för övrigt dock. Imorgon är det Midsommarafton och den ska firas med jobb på förmiddagen och gomiddag med fina vänner på kvällen.
Helgen fortsätter med mer fest på lördag. Grillning hos bror och Puff med bästa partygänget. Är kameran med? Are you kidding?? Klart det ska dokumenteras med råge!! :)

Lite träning har jag slängt in idag också. Körde crossfit ensam då jag hade bråttom hem för att hjälpa Arne att städa. Vad hände? Somnade i soffan efter att ha mulat i mig en kycklingsallad och bestämde resolut att Arne får städa imorgon när jag är på jobbet. Hahaaaaa Malin-latheten 1-0!

Ha en underbar Midsommar!!

Att något så enkelt kan vara så bra!



Just i detta ögonblick, i denna hängande lilla bubbla, mår jag riktigt riktigt bra. Bubbla, det är precis så det är. Någon som tar tag och blåser in lite liv och jag bara följer med. Inuti min bubbla ser jag livet som det ska vara: skimrande, vackert, från ovan och alldeles lagom inneslutet och tryggt. Vinden tar tag i min bubbla och jag stiger sakta mot himlen, virvlar lite okontrollerat men hela tiden säker på att jag tar mig upp upp. Solen lyser väg och himlen är taket.

Låter det flummigt?
SVAR JA! Det är jag fullt medveten om, men det skiter jag i för det är mina ord, mina tankar och kan det vara så förbannat fel? Nej that´s right folks. Ens egna tankar är ju precis det de är, ens egna, och ingen kan komma och säga att de är fel.

Idag är det Fredrik som får agera min bubbleblåsare :)
Snart ska jag bege mig in mot stan för lunch, lite surr och träning. En jävligt bra dag med andra ord, precis som det ska vara!
Känner att jag har fått lite mer energi. Tanken är inte på långa vägar fylld, men jag känner i alla fall att jag fått en skvätt och en skvätt är inte fy skam för tillfället.

Ådi fick en skvätt igår också. Försökte hänga på Nisse på hemvägen men hans 6-växlade Passat var lite väl mastig för Ådi. När vi kom in mot stan valde han istället att lägga sig på fegsnöret, tända oljelampan och sucka irriterat. Uppmärksamhet tack! Oh my så dålig jag är på att ta hand om honom! Tur att han säger till när det blir för mycket bristande tillsyn. Jävla plus för att jag nu fick se att funktionen fungerar. Ingen olja är lika med lampan tänds :) Förmodligen inte det bästa sättet att testa meeeen still, I feel good!

Idag tror jag att jag tar på mig ett par sköna ballerinaskor och dansar in på stan. Så vet ni, my state of mind today!

Små lätta steg?

Oh yes I do!
Mina fotsteg ser dock lite varierande ut allt eftersom jag vandrar. Ibland är det storstövlarna som slängt sig runt mina fotknölar, ivrigt påhejande med båda armar i ett skruvstäd så jag omöjligt har en chans att ta av mig dem. Då klampar jag bara på, rätt oförmögen att se konsekvenserna av mitt agerande. Det blir stora, raska kliv men också stora märken vartän jag går. Saker och ting hamnar i kläm och fastnar skräckslaget under mina räfflade sulor. Det som räddas, räddas kan så att säga!

 Ibland är det sköna sneakers som får mig att glida runt lite laidback. Inget jag misstycker så när ni ser mig ha dem på mig får ni GÄRNA limma ihop skosnörena med superlim. I wouldn´t mind at all! Då flyter allt bara på. Inget eller ingen kan ens rubba min knappt märkbara existens. Jag är bara glad att finnas till och att andra finns där, runt mig eller i pereferin. Då skiner solen always and forever och himlen kastar blå gnistrande tomtebloss i mitt hår. Då lever jag till det yttersta och suger ur det gottaste ur allt som existerar. Det är då jag är JAG som bäst!

Oftast har jag på mig mina tofflor.Då smyger jag runt, tassar på tå. Jag ser, tänker och begrundar allt jag säger och gör. Jag känner av när andra har drabbats av mina storstövelkliv och gör allt för att undvika att detta ska hända igen. Och igen.Vill inte att någon ska behöva vakna ur sin sömn på grund av att jag stampat runt och förstört.

Men ibland. Ibland orkar jag inte göra något av ovanstående. Då drar jag på mig raggsockorna, lägger mig på soffan och bara är. Utan att någon sitter där bredvid och petar, tycker och tänker. Jag vill inte bli begrundad under lupp, helst av allt vill jag inte bli sedd alls. Det är inte mina bästa fotsteg, kanske just eftersom de inte blir tagna över huvudtaget. Det är då jag är som mest sårbar, det är då jag släpper garden. Jag klarar inte av att stå emot ifall någon anfaller fortet, river murar och simmar över vallgravar.

Eftersom jag verkar vara någon jävla Wikipedia, öppen bok eller till låns på biblioteket närhelst någon önskar så antar jag att alla kan bedöma vilka steg jag tar och i vilka skor de tas. Ibland kan de dock missbedömas. Som idag till exempel. Idag har jag stålhätteskorna på mig men svara mig då varför det inte känns som det alls?

I´m gonna run to you

Time to run!

Lite lätt svettig efteråt meeeen såååå skönt!

Fokuserad tös!

Efter två sega 12h-pass på jobbet var det grymt skönt att dra på mig mina nya fina löparpjucks (halva priset på Stadium håhåjajaa.) och bara mata några kilometer.Grym bonus för alla knott och jävelskap som, ja jag vet inte om det är en pakt från deras sida men IN I ALLA JÄVLA HÅL ska de!! I munnen, ögonen, jag snyter ut flera stycken ur näsan.....ALLVARLIGT?!! Vad är det för FEL på er?? VILL ni inte leva? Jävla kamikaefasoner på er då! Noterar att nästa gång ska jag stänga alla luftvägar. Kommer bli sjukt intressant att springa då!
50 min senare, lugn och sansad som en sengångare, rullade jag i alla fall in till soffan och här sitter jag nu. Proteindrinken är i magen och nu då?
Ja jag ska då inte äta mer vilket är i stort sett det enda jag har gjort i helgen! Får så sjukt dålig mathållning när jag jobbar nätter eller helger. Det man kan se fram emot är ju vad vi ska äta nästan gång.....på ett ungefär iaf haha......och jag är inte van att äta en massa skit hela tiden. Allvarligt talat, min kropp är fan inte gjord för att mula mackor i tid och otid. Det SYNS rent ut sagt på kroppen och KÄNNS even more. Ser ut som en degklump av allt vatten jag samlar på mig och det är ingen vacker syn eller skön känsla. Näää nu får det vara nog, bättre kost fram till midsommar. Det är ju så långt dit menar jag tsss!

What else then?
Vilka moln har rullat på min himmel sen sist?
Jo det är som vanligt en hel del turbulens genom kropp och själ. Jag borde lanseras som ett sjujävla kungligt vindskydd. Vet dock inte om jag fångar upp vindarna eller stoppar dem? Känns i alla fall som att saker och ting kommer falla på plats i sinom tid, det måste det liksom. Have a little faith in me please.

Imorgon kommer bli en mysig dag. Känner det liksom på mig trots att det är måndag. Häng med vetja!

Blame me for the weather

För det är jag som har beställt det!
Idag och imorgon vill jag ha regn, sen får det bli sol i tre veckor. At least! Schysst deal va, offra en vecka för att få tre. Så lätt borde det alltid vara när man ska bestämma nåt. "Om du gör såhär så får du det här." As simple as that liksom!

Igår hade jag en fullsmockad dag. Det började med att jag vaknade. Planen var att träna och ta det jävligt lugnt tills det var dags för finmiddag inne på stan med Macke & Sandra. Men så ringde pappsen och ville ha lite pärsättarhjälp. Hell yeah rescue is coming! Så vi fick panikåka upp fram och tillbaka för att få ned de stackars söta runda rackarna i jorden. Jag älskar verkligen den typen av jobb. Bäst är ju att ta upp dem. Jobbigast javisst, men också bäst. Hela familjen samlas för att samarbeta, fika, umgås och mysa. Så ser jag på det i alla fall. Roligast är det nästan när saker går sönder. Alltid samma visa. Pappa står och skriker "FAAAN" och mamma kör tyst i honom. Sen kirrar han felet the old MacGyver kind of way och allt är frid och fröjd igen.
Nu "fuskar" vi ju i och med att vi har en maskin så allt vi behöver göra är att sitta som småpåvar bak på traktorn och pula i potatisen på rätt ställe. Löjligt nästan! Jag tyckte bättre om när vi gick och satte för hand, en fot emellan. Såklart, det blev lite längre än så för min del, jag har ju inte så stora fötter.

Tillbaka till stan och middagsmys.
Har aldrig varit på Chaw Praya River men det var supermysigt! Små krypin med fiskar, vattenfall och jättegod mat! Rekommenderas starkt!
Drog en sväng förbi öltälten utanför Eagles-konserten, men vädret gjorde det ju inte så tilltalande så vi gav upp. Åkte hem vid halv tolv. Har ju ansvar jag!

Givande inlägg va?

If I were a boy....

Ibland funderar jag på om jag har en manlig kromosom för mycket. Har faktiskt googlat på det, (joho se det får jag fast jag har blivit strängt förbjuden att googla på sjukdomssymptom då jag nyss got a little carried away och ställde en fin diagnos på mig själv haha) och kommit fram till att det inte är riktigt rätt att säga så i detta fall. Man KAN såklart ha för mycket av det ena eller andra, men då handlar det mest om yttre eller inre påverkning genom manliga eller kvinnliga könsdelar etc.

Psykiskt eller hur man tänker och känner, där hittar jag inget som hör ihop med kromosomerna. Det kanske bara beror på hur man är uppväxt, vilka hinder och möjligheter man stött på, och kanske lite hur man blivit påverkad av både sig själv och andra?
Jag har ingen aning men helt klart är det ju att jag tänker mer som en man och mindre som en kvinna när det kommer till vissa saker.

Men fan vad jobbigt det måste vara att vara man!
Så tänker jag ofta när jag vistas i väldigt manliga sällskap, vilket är rätt oundvikligt på mitt jobb. Där ska det minsann mätas i ALLT! "Vad du än har varit med om så kan du ge dig fan på att jag gjort samma sak, fast naturligtvis miljoner gånger värre!"
Jag blir alldeles trött av att se spektaklet. Ibland blir jag dock glad. Det finns vissa som vågar sätta sig emot detta beteende, fast då blir det ju iofs en kamp i sig, men jag beundrar ändå den kampen klart mer än den djuriska dominansen.

Det finns vissa som, när de agerar tillsammans, blir som riktiga jävla neandertalare. "Bubba klubba" ungefär. De triggar varann tills de inte själva vet vad de egentligen tycker eller inte tycker och ärligt talat så är det nog inte det som är mest betydelsefullt just då. Det är bara att vinna som gäller. Vad det än gäller.
Sen, var för sig, är de som små söta lamm som man bara vill krama om. De har helt vettiga funderingar, de kan lyssna och föra en normal konversation. Och så kommer de ihop sig igen. KATASTROF! Själv sitter man där och undrar "What the fuck just happened?"

Jag beter mig nog också annorlunda beroende på vilka jag umgås med. Det kan jag inte sticka under stol med. Kroppsspråk, tonfall och ordval förändras ju eftersom beroende på vem jag riktar mig till. Men ändå.....värderingar och det man tycker och tänker förändras nog inte. Inte vad jag vet i alla fall.

Därför.
Jag är jävligt glad att jag är en tjej som i viss mån tänker som en kille. Det ger en stor frihet i mångt och mycket. Man blir inte lika enkelt vingklippt, inte på samma sätt eftersom man inte ältar en massa i onödan eller har ett behov av att verkligen sitta fast med någon annan för att känna att man har en identitet.
Äh vafan, jag är grymt självständig, jag vet det. Det är sån jag är och det är så jag vill vara. Just nu. Deal with it!

Att ha en smart kropp

This is me.......

.......Jag är en pusselbit som hela tiden letar bitar som passar till mitt forever-building-puzzle. Det är ett mycket bra evighetsgöra för jag blir ständigt överraskad över varje ny bit, som kanske inte såg ut som en matchande kantbit från början, men när den lades right next to me, bara gled dit utan något motstånd. Som om den alltid legat där och bara väntat på att få läggas.

Min alldeles egna pusselbit är glad och solig. Den sjunger, bubblar, älskar, hatar.......ja den är så full av livet att den nästan ligger och hoppar. Den mår som allra bäst med likasinnade bitar med mjuka kanter som bäddar in och länkar till min för all evinnerlighet.

Min pusselbit smider planer. Planer på att växa med mitt pussel och sprida ut det så långt att det inte går att se vart det börjar eller slutar. Så full av små färgklickar som gör mitt pussel alldeles unikt och till något som ni aldrig sett förut.

Min pusselbit har ett eget magnetfält. Detta magnetfält drar till sig andra soliga små bitar som gör min pusselbit till den lyckligaste ever.

This is NOT me....

.....but lately I kinda feel this way. Jag känner mig tömd på energi vilket INTE är likt mig! Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilken väg att gå på och när jag försöker välja så snurrar jag bara runt runt i cirklar.

Jag har ingen kris, var inte oroliga för det! Kris dessutom, varför ska det alltid vara ett dåligt ord? Och varför heter det "kris"? Kan man inte kalla det livsutveckling? Varför måste alltid förändring förknippas med någonting dåligt? Det kan ju vara en jättebra grej!

Just nu känner jag mest att mitt pussel har lagts en aningen för fort och där jag inte har haft möjlighet att fundera. Haha som om JAG är en sån som behöver FUNDERA MER på saker och ting?!

Jag är impulsiv av naturen, det ska gudarna veta. När vi köpte huset t ex, tänkte jag ärligt talat inte vad det innebar att ha ett hus. Arne gjorde det visst rationell som han är hihi, men jag stövlade bara fram i alldeles för stora skor, kände nånting bra och handlade därefter. Precis så som jag är!

Det jag nu håller på att lära mig är att det är okej att ändra sig. Man behöver inte stå för samma sak  i ur och skur resten av livet bara för att man tyckte det EN gång. Det är heeeelt okej att byta bana vad det än gäller. Jobb till exempel är något som jag funderar mycket över. "Varför blev jag aldrig journalist?" MEN HERREGUD MÄNNISKA du fyller 30 i år så get yourself together and sluta gnäll! Jag har väl alla möjligheter i världen att bli nåt annat om det nu är det jag verkligen känner att jag brinner för!

Kroppen är en ruskigt smart uppfinning. Den känner av när det är nog, när det tar stopp och hjärnan är alldeles för fucked up för att fatta att den måste VILA! Så då drar den i nödbromsen. STOPP STOPP!! Tjuter det i däcken och jag är inte mer idiot än så att jag inte fattar att jag måste lyssna. Så det gör jag nu. Därför min lilla rumpa kelat extra mycket med sofftyget den här veckan. Måste dock säga att jag är sjukt otålig och vill ha min energi tillbaka!

Imorgon ska jag dock göra en rokad och ta tillbaka lite av mig själv. Underbara Camilla kommer hit med lunch och vi ska ha en supermysig eftermiddag! Efter det kanske jag solat mig i glansen såpass att jag känner mig redo för ett pass med Fredrik. HÅLL TUMMEN för mg pleeeease!

Försäljare

Igår ringde det en kille från Telia. Han ville förmodligen komma med en idé som ingen annan någonsin erbjudit. Ruskigt revolutionerande med andra ord! Hade säkert varit kanonbra om han BARA INTE RINGT TILL MIG!
Jag drar i nödbromsen direkt! No Sir, du ska inte ringa till mig och luras! Är det jag genast tänker. Igår slog det mig dock, but why? Det är klart att de tjänar på det, annars skulle de ju inte ens försöka. Men varför skulle inte även jag tjäna på det? Nä jag tänker som så att nu är det nåt skumt på gång, nothing comes for free osv osv. Om de nu ringer för att erbjuda något bättre än det man redan har, varför måste man, eller jaja läs jag då, vara så förbannat snarstucken att jag ens vägrar höra vad de har att säga?

Alright. En del är fullkomligt vansinniga. De vill sälja en traktor till en stadsbo som aldrig i helvete förr ens sett ett träd. På ett ungefär. Så satans jobbiga och klumpiga att man kräks bara man hör deras andetag, way too close already!
De är ju dock människor de med. Eller hyenor, välj själva. Jag skulle nog välja det senare alternativet haha. Värst är nästan de som faktiskt verkar genuint trevliga, då vill jag bara slita telefonsladden ur jacket, tända eld på den, gräva ned askan och tvätta öronen inifrån och ut med T-Röd. Allt för att försäkra mig om att de inte kan komma åt mig. Misstänksam? YOU THINK??!!

Jag litar väl inte på mig själv, det är väl det som är grejen. Därför att jag vet att nästan varje gång så säger jag "jajamän sure thing why not" till saker som egentligen bara skriiiiiiiker "NOOO DON´T DO IT FOR CHRIST´S SAKE!!!!!" Lyssnar jag? Nånsin? Nääää just det!

Ihuru och imedan som Isak skulle ha sagt :)
Idag blir en riktig soffdag. Tänker faktiskt inte röra mig en meter längre än nödvändigt. Lite för krasslig för att träna och för energilös för att tänka en vettig tanke. Har ätit upp jordgubbarna, ätit gröt och druckit kaffe. Nu är det bara att invänta middagen haha. Vilken toppendag hörni! Sade hon smått ironiskt.

Just faaaaashionating

Ibland blir jag bara så fantastiskt fascinerad. Vad vad VAAAD är det med mitt liv som är så sjukt spännande att andra måste picka och plocka runt i det för att hitta ytterligare godsaker som inte ens finns?
Eller är det så att jag är så satans tråkig att ingen egentligen tror på att jag lever som jag gör, och därmed vill adda lite spice för att ha nåt att snacka om?
Ja jag vet inte den direkta orsaken och jag orkar faktiskt inte ens fundera över det just nu, det var bara en tanke som dök upp och nu ebbar den sakta ut i ingenting.
Sen undrar jag även om det står en skylt i min panna som säger "Fråga mig vad fan ni vill, ingen fråga är för personlig här inte, jag svarar på allt!" Gör det det? I så fall let me know så ska jag genast plocka ned den och bränna upp den. JA! Jag berättar i princip vad som helst.......FÖR DEM JAG LITAR PÅ OCH BRYR MIG OM och som jag vet bryr sig om mig. Men ni andra, get yourself together! Gå till er själva, tycker ni verkligen att det är okej att lägga sig i allt? Nä jag tänkte väl det!

Regnet fullkomligt öser ned just nu och håll i er.....I like it! Den här veckan passar detta väder utomordentligt. Jag jobbar nämligen nätter och långhelg så regna precis så mycket som det behövs för att sedan vara uppehåll fram till i slutet på augusti. Do we have a deal or what?
Balans är även ordet. Nu har det varit kanonväder i flera flera dagar så nu behöver jag lite regn och innemys. Så enkelt funkar jag, a little bit of this and a little bit of that.....fast helst en sjuhelvetes massa av allt BRA!!

Sitter och laddar för en liten trip in till gymmet och min fina fina vän. Få se hur dagens pass kommer att bli. Jag är lite låg och hängig, förmodligen nån form av gräsallergi som smygit sig på mig. Jag är ju en sån som vägrar knapra piller såvida de inte bänder upp mig käft och trycker ned dem i halsen på mig. Därför är det ett vågspel varje sommar. Jag vet aldrig riktigt hur kroppen kommer att reagera, därför väljer jag alltid att tro att "jooo i år kommer det gå galant" och så ignorerar jag när snoret rinner, halsen kliar och jag känner mig allmänt truckdriven. Dags att börja ge med mig kanske.....?

Lite mat och sömn på det här så ska väl natten inte bli fullt så katastrofal? Ällä?

Bryan Adams i bilder

 Moster och jag on the road.....

Man måste ha proviant med sig....här ser ni Annikas smarta lösning på offentligt drickande hihi



High on expectation

FINALLY!! Efter nästan tre timmars väntan....

Bryan Adams och Keith Scott

51 bast but still so.....

Nu är vi också med på kort!

Bye bye Bryan....for now

Eftersläckning!

Ja här såg ni min resa straight back to mina ungdomsår. Nostalgisk så jag var gråtfärdig. Det var Bryan Adams.

B.R.Y.A.N  A.D.A.M.S

Känn på den vettja!

Denna fantastiska man som bara kliver på scen i urtvättad t-shirt och fula jeans och är fullkomligt magisk.

Ja det KAN ha att göra med att jag är smått partisk men ändå.....Att i dagens jävla mediahypade värld där allt ska vara så förbannat extremt, bara kliva in med sin gitarr, sitt band och köra skiten ur just about anyone. Att bara genom att vara, kunna plocka fram känslor hos folk, känslor som vi knappt visste att vi hade. Det är häftigt! Det är coolt! Det är så jag blir ledsen för er som inte var där och bevittnade det.

Det kändes. I hela kroppen, rakt igenom märg och ben.

Inte så att jag lyssnar på honom dagligen. Inte ens kanske månadsvis. Men likt förbannat kommer jag stå där som en pionjär nästa gång. Nästa gång. För det hoppas jag verkligen att det blir. Igen och igen och igen.

UNO!

´The only thing that looks good on me is you

I proudly present.......på Gröna Lund....

......om ni undrar var jag kommer vara imorgon kring 20.00!

Ni kanske inte fattar någonting just nu och då är ni inte ensamma haha, men faktum är att jag har sett honom live fyra gånger och nu klämmer vi till med den femte!

Detta är ren och skär nostalgi för mig. Inte för att jag var med på "Summer of 69"-tiden direkt, men när jag var liten lyssnade jag maniskt på honom. Efter Michael Jackson då förstås, det var också en tid i mitt liv hihi.

Inatt drar jag med nattbussen till moster och imorgonkväll står vi där........

LÄNGST FRAM!!

Något annat är inte acceptabelt!

Jag kommer inte fälla några tårar men jag kommer ha en euforisk utom-kroppen-upplevelse that´s for sure! Ska bli kul att se hur många andra som tänker samma sak?!

Crossfit-passet för dagen är avklarat, nu väntar lite packning och jobb.

Jag återkommer om hur morgondagen artat sig :)

Snigel på ögat eller snopp i telefon?

Sitter och läser om toppolitikern Anthony Weiner (haha hade ju varit grymt roligt om han hade hetat WEENER! Min humor det!) och hans snopphistoria. Alltså att han hade skickat en bild på sin snopp till en elev, det blev uppståndelse (haha igen) och han är en hemsk hemsk människa bla bla bla.

Nu kan jag ju inte låta bli att fundera. Vem fan vill, egentligen, ha en bild på någon annans penis? Eller vill man det? Är det bara jag som inte har fattat grejen än? Är det så att det går till som så att "pling, pling, oj nu har jag fått ett mms, men titta det är Stig Rudolfs pick, jävlar va snygg den är, har ni sett brudar?"

Is that so? Funkar 2000-talet på det viset? Jag skulle bli skitförbannad ifall jag fick ett sånt mms. Inte för att jag skulle ta illa upp på något sätt direkt, nej jag vet inte varför men det är inte min grej. Vafan ska jag med BILDEN till liksom? Är det det grabbar tror att vi fantiserar om när vi fantiserar? Att de liksom omvandlas till sina snoppar, fast i enorm proportion, och det är det enda vi ser? En jättesnopp som hoppar runt och gör oss galna?

Okej, jag kan haja att det där med "JÄTTE" tilltalar er grabbar, men nu är det ju faktiskt så att utan resten av er så är det inte mycket att hurra för. Då kan jag lika gärna sitta hemma, sliten, oduschad och risig och beställa mig en alldeles egen på nätet. Jupp det är sant!
Så. Ni som har en anaconda down there, var inte så satans kaxiga för vi är inte så jävla dumma att vi inte begriper när ni är ute och cyklar om ni är det. Och till er som mer har en metmask, häng inte läpp för det för ni kan vara jävligt användbara ändå!

Jaja, bara en parentes i denna vilda värld, men seriöst, vem lyssnar på mig ändå? Det är ungefär som tidigare när jag skulle försöka förklara att det ÄR snyggt att vara senig som kille, och inte sådär köttbullebiffig för det ser mest konstigt och klumpigt ut. Gick my message fram? Nä för ni grabbar tror ju att ni vet vad alla tjejer vill ha, och ja jag vet, jag är inte "alla" tjejer. Jag är bara EN tjej och jag verkar ha jävligt skumma idéer så lita för fan inte på mig!

Annars?
Idag har varit en ledig dag. Tanken var att kliva upp i ottan och ta en löptur. Tjena! Hamnade i soffan ända tills jag skulle träffa Emma halv tolv. Åt lunch i solen med henne, efter det drog jag en glassdate med finaste kollegan. Vidare till Birsta där jag ströshoppade lite grejer. Ifall jag orkar kanske det kommer en och annan bild på da shit. Mer glass och sen var jag laddad för en gymdate med Freeeeeeedriiiik!!!! Och ÅÅÅH va skönt det var att se honom! Vi drog ett lugnt skönt allaroundpass. Tur det gick lugnt till för satan så varmt, nej HETT, det var på gymmet. Kände mig som en fisk på torra land.
Hardcore som jag är stannade jag till på Sidsjön för en löptur. Tänkte springa ett varv som uppvärmning och sen ta mig an slalombacken. Det blev bara uppvärmning FRAM till backen, sen drog jag iväg uppåt, kaxig som få. HELL HELL HELL vad det var tungt!! Kändes som jag stod still och sprang, har väl aldrig varit med om liknande! Sex intervaller a 30 sek var vad som krävdes, totalt tog det 6 min att ta sig upp.

Nu är det soffhäng som gäller. Imorgon väntar jobb och sen en nattresa till Stockholm.

SCHWING!!

Go to your Happy place

Har ni alla ett sånt place, "Happy place"? Ni vet ett sånt som Happy Gilmore hade? Antar att ni i så fall har lite andra visioner än små cyklande dvärgar och en grandma som kastar pengar....eller hur det nu var.

Mitt Happy place är definitivt Kälen, what else can it be? Där får min själ ro, där kan jag känna att mina tankar ändå någonstans hör hemma och får gensvar. Att bara ta en promenad och känna alla lukter som jag känt tusentals gånger förr, och se samma vyer som jag sett gång på gång utan att sluta häpnas över hur otroligt vackert det verkligen är....Det rinner rakt in i min själ, i varje skrymsle och vrå där det växer små, taggiga grenar, det slätar ut och jämnar till så det blir ett fluffigt täcke som bäddar runt och stoppar om.

Jag vet inte hur jag ska kunna förklara känslan, men det är som om hela jag suddas ut lite och blandas upp med allt det varma och mysiga så att allt grått och trist liksom försvinner lite. Det blir i alla fall inte lika påtagligt.
Varje gång jag känner att jag tappat bort en liten bit av mig själv, så är det dags att packa väskan och åka. Sommar som vinter, höst eller vår, jag blir aldrig besviken på Kälen som "tankstation". När jag åker därifrån igen är jag uppfylld av en känsla av att kunna göra i princip vad som helst. Ingenting är omöjligt och det är en grymt feelgood-känsla. Att den så småningom avtar är ju ofrånkomligt men jag vet ju att det alltid finns där och väntar på mig.

Idag har en bit av Kälen kommit till mig. Mamma, pappa och min älskade mommen har varit på besök. Mommen är, som jag tidigare skrivit, det lilla jag har kvar av barndomen. Jag känner mig både liten och stor i hennes sällskap. Vi har aldrig diskuterat världsproblem, hon är inte den sortens människa, men jag inbillar mig i alla fall att vi har en connection. Hon betyder otroligt mycket för mig och jag försöker verkligen hålla kontakten och hälsa på varje gång jag kommer hem. Hon behöver lite social stimulans och jag behöver hennes sällskap. Det är liksom en del i hela processen.

Har också haft besök av en annan speciell människa, nämligen Emma. Hon är den som alltid hälsar på varje gång hon kommer hem till stan och ingen är gladare än jag att hon tar sig tid. Imorgon får jag lite mer tid med henne då vi ska äta lunch innan hon tar sitt pick och pack och drar hem till Karlstad. Det är ljuvligt med vänner som man inte behöver oroa sig för att man inte hör av sig tillräckligt ofta eller så. De bara finns där, villkorslöst, och det är få förunnade att ha sådana vänner.

Imorgon hoppas jag på att få träffa ännu en saknad själ, Fredrik, för lite träning och andlig guidning hihi.

Det är svenska flaggans dag och den enda som sjunger det är jag!

När man inte orkar springa längre.....

.....är det verkligen dags att GÅ då?

Nä jag vet inte det jag. Ska man kanske springa fortare för att ta sig igenom och förbi eller finns det vissa tidpunkter i livet som det ger bäst effekt att slänga sig på rygg i diket och studera molntussar istället?

Jag har en viss förmåga att springa. Nu menar jag inte springa som i löpträning, nej jag menar att jag gärna försöker springa förbi tråkigheter. Jag sköter verkligen inte mitt liv som jag sköter min träning, för i träningen tolereras inget fusk. I livet dock, där försöker jag så ofta det går, ta genvägar, hoppa över hinder, ta omvägar för att slippa face my fear....ja ni hajar.
Vad blir det då för resultat? En jävla massa onödig ångest för sånt som säkerligen hade gått att förebygga bara jag inte varit så förbannat feg, och istället tagit ett raskt skutt ned i den där luriga gyttjegropen som jag är så rädd att trilla ned i. U never know until U try right?

Så varför vara så omständig jämt?
Jag är rädd. Rädd för att förlora. Det gäller för allt i princip. Jag vill inte förlora sådant som jag har fått, antingen gratis som en ren gudagåva, eller kämpat för så gruset sprutat ur tänderna och jag känt blodsmaken i munnen. Vissa saker är alldeles för värdefulla för att trasa sönder och schabbla bort. Jag kan vara rätt duktig på det. Göra först och tänka sen. Bra jobbat Malin! Blir oftast slutresultatet.

Däremot kan jag vara min egen motpol ibland när jag tänker sönder saker. Jag funderar och funderar, tappar bort mig längs vägen, går tillbaka, hittar nya vägar och nya hål. Kommer upp ur hålet för att hitta en väg som redan underminerats av mina tidigare tankar. Sådär kan jag hålla på. Jag kommer vara världsbäst på att tänka när jag är pensionär. Är det någon på hemmet som blir utan funderingar kommer de lätt att kunna komma till mig och få en riktigt smaskig och saftig tanke.

Sista natten stundar. Nu är det strax dags för lite sömn. Tycker ni att jag behöver det? :)

Nothing lasts forever

Är det verkligen så? Om ingenting varar för evigt, vart tar det då vägen när det försvinner? Sen kan väl olika saker försvinna olika snabbt beroende på vilken som hade det hos sig, vare sig det gäller abstrakta ting, känslor, drömmar eller vad det nu kan tänkas vara? Och om flera människor delar samma sak, känsla bla bla bla, så kan ju också det försvinna olika fort hos dem. Vissa kan fortfarande uppleva och ha kvar det medans andra redan glömt att de någonsin haft det. Det här "det" jag skriver, jag kan inte formulera det bättre än så men ni är smarta så jag gissar att ni kan associera det till i princip vad som helst, alltså en upplevelse, känsla, bild, sak U name it!

När man är femton är ska man inte behöva bestämma sig för vad man ska göra resten av livet. Jag har alltid tänkt att jag någon dag ska jobba som journalist, men när jag var femton så var det inte dessa tankar som styrde. Då var det mer grupptryck, en längtan av att se något helt annat än Fränstas skolgård, något okänt och vips var alla logiska tankar borta. Jag ville ha roligt helt enkelt!

Femton år senare sitter man och undrar vad tusan hände? Jag har ett bra jobb nu, absolut, men det var väl inte MIN dröm? Inte för att det är för sent att förverkliga sig själv förrän den dag man släcker sina blå, men det hade ju kunnat gått fortare om jag BARA TÄNKT TILL ONCE OR TWICE!
Vilket är ett problem jag har. Ibland funderar jag till dödagar vilket resulterar i att inget blir gjort, och ibland tänker jag minsann till......EFTER och då är det redan för sent.

Det är inte lätt med alla val man ska göra här i livet. Vem fan sitter inne med facit? Give me a minute på en alptopp med den filuren och denne skulle få känna på heta stolen!

Om ni tycker att jag skriver osammanhängande och bara svamlar....så kan det ha sin förklaring! Nattjobb, dålig sömn, för lite (eller för mycket) kaffe. Känns som det springer en hel massa små Jack Sparrow-snubbar inuti min hjärna haha!

Lite kaffe på det här så kanske man kan pallra sig iväg för ett träningspass? Eller så sätter jag mig bara ute på altan och chillar.

Under the coconut tree

Welcome nightshift!

Känns som jag måste presentera mig på nytt då jag varit så KASS på att uppdatera denna vecka! Jag skyller delvis på åskan, delvis på gårdagens AW med bästa arbetsgänget. Bilder har jag tagit jajamän, men nu sitter jag ute på altan och kameran ligger nedkörd i väskan så......ja jag är lite lat!

Funderar på vad det är som slår ut just nu för jag nyser och det känns som om det bor en mindre hamster i min hals. Inte på ett förkylt vis utan mer allergiskt. Mindre nödvändigt så var snäll och flytta ut tack!

Har just kommit tillbaka efter ett GRYMT 17 minuters intervallpass i backe. Trodde ju lite kaxigt att det här ska kännas som att flyga eftersom jag har kört crossfit såpass länge. Min enfald sa nämligen att jag säkert har förbättrat konditionen och uthålligheten. MÖÖÖÖÖÖP! Men HELVETE så fel jag hade!!
Första intervallen gick ju rätt bra, sprang på lätta fötter ned för att genast ge mig på den andra. Oh sweet Lord, have mercy with my soul! Flåsade som en gammal tjur som nyss blivit utsläppt på grönbete tillsammans med de unga vackra kossorna. WHAT DA?? Pinade mig igenom 12 st intervaller. Insåg rätt snabbt att det gick fan inte att stå stilla och vila heller för då hade jag skogens fiende nummer ett all over my body.....MYGGORNA! DÖÖ FÖR HELVETE DÖÖÖÖ!!!! Kände mig mer och mer tillfredsställd ju mer av dem jag kunde mörda, I´ve got killerhands, men blev dock lite nedstämd när jag insåg att för varje jävel jag dödar kläcks det väl femhundra till. Can´t beat them all right?

Medans alla ni andra ser fram emot några dagars ledighet gör jag (som vanligt) tvärtom och hoppar på nattsvängen igen. Kommer gå rätt bra ändå, jag är ju inställd på det så det är ingen mening att fundera.
Efter att de är avklarade har jag bara tre veckor till, sen är jag ju ledig igen. Tänk om det alltid vore såhär enkelt, mitt jobb. Jobba fyra, vara ledig två. Inte behöva vara orolig att grejerna inte ska funka och ingen akut stress av tanken på att sundsvallsborna eventuellt ska bli utan varmvatten. Skönt att kunna slappna av lite och fundera på sånt som jag kanske borde lära mig mer om istället. Måste införa lite disciplin i skallen bara :)

Näää det är väl allt ni får av mig idag. Jag är trött i huvudet, trött i skallen och trött i kropp och själ. Jävligt fin inställning inför denna helg haha!

Take care sweets!