Äntligen fredag!!

Så låter det givetvis varje fredag när jag har ledig helg, annars kunde fredag vara vilken annan dag som helst. Vi fick hem den hela delen till bäddsoffan idag så vi har ägnat kvällen till att skruva ihop den plus en tv-bänk och ett litet bord. Det blev....sådär måste jag säga, inte helt optimalt med det där bordet, det passar som inte men tur att det bara gick på 200 spänn så om man ångrar sig och hittar ett annat är det inte hela världen. Sen är det ju såklart svårt att få NÅT att se bra ut i det där rummet med blåa tapeter och blått golv...hmm....ibland önskar man att man vore färgblind. Soffan blev dock bra, fyllde upp halva rummet haha men det ser mysigt ut vilket är bra om man vill ha nattgäster.
Helgen kommer att bli lugn. Vi ska vara hundvakt, jag ramlade över möjligheten strax innan jag skulle åka hem från jobbet. Det är en fyra månaders irländsk setter, jäääättesööööt men det tycker jag ju såklart om ALLA hundar i stort sett, och vi ska nog ha honom lördag till söndag. Bra för mig för jag får testa min allergitröskel.
Riippa ringde nyss också, tydligen kommer han och elektrikern imorgon. De skulle göra så mycket det hann och fixa resten på måndag. Jag skriker FIXA BADKARET NU NU NUUUUUUU, VI KAN TÄNDA LJUS SÅ LÄNGE SÅ VI BEHÖÖÖÖVER INGET LYSE!!!!! Tänk om det går att bada imorgon!!!!
Nu till något mycket sorgligare. Min farbror ligger på sjukhus efter att ha fått en hjärtinfarkt. Vi får inte hälsa på eftersom Arne varit magsjuk men jag ska ringa honom imorgon iaf. Livet är alldeles för nyckfullt för att tyckas om jämt. Jag har börjat tänka på det där mer och mer ju äldre jag blir. För ju äldre jag blir desto större risk är det ju att de som alltid varit vuxna när jag varit liten, de man kan rådfråga om allt i från hur man kokar lingonsylt till hur man bonar golv, försvinner ifrån en och det skrämmer mig. Jag vet inte om jag är redo att själv vara sådär vuxen och rejäl at all time, jag tycker det är skönt att kunna ta en time out, åka till mormor, äta en kryddmuffins och dricka kaffe och bara få vara liten. Men möjligheterna krymper, hur fan pausar man det? Klart att jag ska vara glad så länge jag får vara frisk, det är ett privilegie man lätt glömmer, men man kan ju ändå önska sig saker eller hur?