Har just tittat på "Million dollar baby" för andra gången. För er som inte vet handlar den om en tjej som från botten tränar sig till att bli en grym boxare. Tränaren spelas av Clintan himself och boxbruden av Hilary Swank. Nu är ju detta "bara" en film men jag kom på mig själv med att sitta och imponeras över hennes järnvilja och fokusering. Hon ville bli bäst och blev det trots att alla andra sa att hon aldrig skulle fixa det. Jag brukar säga att jag aldrig blir imponerad över det folk klarar av att göra, typ bestiga Mount Everest, gå ner i spagat eller vad det nu än kan vara, utan det är vägen DIT som jag kan häpna över. Den tid, energi och motivation folk lägger ned på saker och ting, det är ju DET som är det svåra! Jag tror att jag måste tänka om litegrann för att få det här till något riktigt roligt som jag kan bibehålla i stora drag sen mitt "projekt" är över. Rutiner rutiner rutiner är nog a och o i det hela. Därimellan får jag pula in skoj skoj skoj och förena nytta med nöje. Satt och kollade på språkkurser på nätet, funderar på att införskaffa en sån för att testa nu när jag dragit igång med mina dagliga promenader. Nån som testat det? Vore ju fantastiskt om det funkade! Då kan jag sålla mig till en av de där jag själv impas av:)
Tog en löprunda när jag klev upp idag. Kändes bra konditionsmässigt att ligga på 180 i puls, jag hade kunnat springa mycket längre än de 48 min jag höll på men högersidan sa ifrån. Efter mitt mördarpass i torsdags när jag fick köra en helt ny löpstil så har inte höger ben riktigt varit på samma planet som jag. Det känns ungefär som när man åker skridskor och är ovan, benet liksom domnar och sticks eller hur jag nu ska förklara. Så idag kunde jag inte utöva min nya kaninlöparstil utan fick dras med den gamla. Det gjorde ont men jag tänkte att jag måste testa om det går att träna bort. Få se om jag kan ta en kvällspromenad eller om jag är invalid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar