Bästaste vänner!

Sitter här med fullsmetad mage, en salig blandning av kycklingmiddag och efterrätt bestående av vit choklad, grädde, bär och lite annat jox......blir nåt jag kan bjuda brollan och bästa frugan på i helgen. Tur man legat i idag så att man inte behöver skämmas för att kaloriintaget idag räcker flera dagar framåt! Har ÄNTLIGEN bytt gardiner i vardagsrummet. Lite tråkigt dock för då kommer jag inte få höra några schyssta pikar från bror på lördag:) Sen har jag handlat mat, lagat den, tagit en springtur, skottat lite snö....jag gjorde en fuling men tror dock inte att den gick fram. Det är nämligen så att vi betalar grannen som betalar snubben med traktorn och så kommer han och skottar undan snön åt oss på denna väg. Det verkar inte fungera klockrent för om den där mannen vore en fågelhund skulle jag inte vara så värst imponerad för han apporterar inte som han borde! Alltså, det är ENDAST om grannen (som inte är hemma sådär jättefrekvent) ringer och säger att "hejhej hallå nu har det snöat va, come over" som han makar sig hit och drar över stället. Annars får vi vackert pulsa i snön och köra fast med bilen osv osv, ja om vi inte skottar själva då men det vägrar jag för har vi betalat så har vi! Så idag skottade jag demonstrativt upp en liiiiiten liiiiiiten stig upp till huset, symboliskt liksom för jag hoppas att karlfan kommer NÅN gång iaf. Eller så tänker han att det tinar väl i sinom tid......jag svär på att om jag kör fast med Ådi så lämnar jag honom där han stannar och så får traktorn skotta hem honom!
Nu till något roligare. Idag har jag haft långväga finbesök. Jag blir SÅÅÅ GLAD när folk tar sig tid och kommer äääända hiiit uuuut till så jävla långt bort i stan, det tar ju minst 20 min från stan haha. Vi har ätit och snackat skit, det är bland det bästa av umgänge man kan ha, en perfekt kväll såhär innan helgen. Vill härmed uppmärksamma alla mina finaste, bästaste, coolaste, snällaste, mest omtänksamma, knasiga vänner jag har, ni är vansinnigt uppskattade!! I en värld full av stress, press och vardagliga sysslor är det lätt att man glömmer bort vad som är viktigt och vad kan vara mer viktigt än sina kära vänner. Vänner som bryr sig, som ringer flera gånger när man själv inte lagt manken till att lyfta luren, som inte glömmer bort en fast de kanske bor i en annan del av världen, som ställer upp utan att ens fråga eller ens tänka på om de hinner, som ringer för att spy galla över all skit som händer just dem idag, som ringer för att säga att man är uppskattad utan någon som helst anledning, som......ja jag kan komma på tusen anledningar till att jag har så superdupiga vänner. Trist däremot är att några tenderar till att falla bort under tiden. När man själv är den som hela tiden ringer, undrar om man ska hitta på något, frågar hur det är och hur livet är eller bara svänger in och säger hej utan att få ett endaste gensvar. Vad gör man då? Fortsätter man och hoppas på det bästa eller lägger man ned verksamheten? Tar man mod till sig och frågar varför det är på detta vis? I vissa fall kan det ju faktiskt vara så att personen i fråga inte har någon som helst aning om hur mycket han/hon betyder för en. Jag har en vän som jag känt större delar av livet och jag kan säga exakt vilket datum det var vi sist pratade med varandra och ja det var jag som hörde av mig. Jag undrar om hon kan säga detsamma.