Varför gör du så?

Jag har en fråga som jag skulle vilja ställa ibland, när folk beter sig på ett märkligt sätt och man undrar hur de egentligen tänker. Då vill jag fråga "Varför gör du så?" Idag var en sån dag, en sån dag när man känner sig osynlig och ohörd. Jag skriver "man" men är inte säker på att det verkligen är så för alla, vissa personer verkar inte alls lida av sviter som sådana. Hur kommer det sig att vi reagerar olika i olika situationer, med olika människor? De jag umgås mest med just nu, alltså de som jag arbetar med, har inte en aning om vem jag egentligen är. Jo delvis förstås, de vet att jag oftast är glad, att det aldrig är något problem att be mig fixa något, att jag musikintresserad mm men det är ju sådana vardagliga ting. De har ingen aning om att jag kan vara helt speedad och göra bort mig totalt inför okänt folk utan att bry mig, att jag tycker om att vara "the center of attention" fast på ett lite smygigt sätt, inte som vissa som bara skriker HÄR ÄR JAG HÄR ÄR JAG TITTA PÅ MIIIGG. De kan inte ana att ibland när jag säger nåt och de bara inte hör, blir ledsen och vill ställa just den frågan "Varför gör du så?" Vissa tycker om att prata och prata och allt är så jäkla häftigt som de gör, även om det så är bara att byta glödlampa i köket, men lyssna när man själv ska berätta något är svårt, väldigt svårt.
Ibland när jag tycker att det är något som är konstigt eller fel så blir jag bara bortviftad som ett litet barn som vill ha uppmärksamhet, som att det jag tycker är fel eller obetydligt. Då vill jag i allra högsta grad säga "Varför gör du så?"

Det är klart att ingen tänker sig för JÄMT men när det händer ofta blir jag lite konfunderad över hur tankegångarna varit. Inte alls förmodligen. Jag önskar dock att jag kunde vända den där ilskan och ledsamheten till något positivt. Ibland går det, då kan jag ta reda på mer om vad det är jag pratar om och plötsligt har jag övertaget men ibland är vi tillbaka där, till den punkt där de inte lyssnar. Moment 22. Full circle. Jag är en glad människa i stort sett rakt igenom men det finns vissa punkter som tar fram det där lilla barnet i mig och det är väl något som man väljer vem man vill visa det för. Jag undrar vad som skulle hända då, om jag sa ifrån på skarpen en gång för alla? Om jag sa att nej nu jävlar håller du tyst och lyssnar? Vore rätt coolt :)